Jag skrev i ett tidigare inlägg om profetiska budskap om 2012 som ett år av skörd. Det verkar ha börjat litegrann här i Luleå. Igår gjorde vår spansktalande hemgrupp en outreach bland andra spansktalande. Enligt rapporterna var det ett flertal som gav respons på inbjudan att ta emot Jesus. Mycket kul!
Nu återstår att be om arbetare till skörden. Mycket uppföljning och massor av nya kontakter.
I morgon åker jag till Malmö för att möta mina kollegor i det svenska församlingsgrundarnätverket. Vi ska prata strategier för församlingsplantering. Min vän på EFK Öyvind Tholfsen har knåpat ihop en hel massa församlingsstatistik i ett exceldokument som vi ska ha som underlag för samtalen. Vi får se vad vi kommer fram till. Här är ett hopklipp på läget i Norrbotten (2010-12-31). Församlingsstatistiken gäller för alla frikyrkor, eller kyrkor med liknande medlemsbegrepp. Svenska Kyrkans församlingar ej medräknade. Kommentarer?
Jag hör till dem som sedan länge slutat ge nyårslöften. Istället försöker jag försöka lyssna in vad Gud försöker säga oss inför det nya året. Jag tror mig inte vara någon speciellt begåvad profet och försöker bara lyssna in vad Gud vill säga till församlingen. Den som har öron hör. Jag har ganska stora öron… Och allt profetiskt tal måste prövas. Särskilt det man talar ut själv…
2010 i april vid ett tillfälle när jag sökte Gud för framtiden, fick jag ett tilltal som jag skrivit ned. Det handlar om att det ett par år senare (2012?) ska komma en tid när många människor ska komma till tro på Jesus utanför de traditionella kyrkorna och att det kommer innebära tider av förändring, mycket arbete och många ledare. I det jag skrivit ned nämner jag även Ryssland och Kina. Så jag tror att vi behöver förbereda oss på ett spännande och arbetsamt år!
Här följer några korta sammandrag och länkar över vad andra profeterat inför 2012:
Martin Reen skriver: ” Guds församling måste förlösa den troendes tjänst 2012. Vad innebär det? Jo, i korthet innebär det att varje troende har en tjänst i Guds rike. Varje troende har en kallelse och varje församling har till uppgift att förlösa denna tjänst.” Läs allt här.
Stefan Swärd skriver: ”Det jag såg och upplevde är att 2012 är ett år av skörd, eller i varje fall möjlighet till skörd. Jesus talar ju om skörden på flera ställen i evangelierna. Han åsyftar då att människor kommer till tro och lär känna Gud. Jesus talade om att det behövs arbetare till skörden.Det finns en skörd under år 2012. Det är ett antal tusen personer runt om i Sverige som har en längtan och lyhördhet för evangeliet om Jesus. Som egentligen bara behöver få kontakt med en levande kristen och/eller en levande kristen församling för att tron ska börja blomma ut” Läs resten på Stefans blogg.
Martin Scott skriver om ett år av förändring och beskriver drömmar om problem i Spanien i februari, tror att OS i London kommer att ha avgörande betydelse för världsutvecklingen och mycket annat här. Här kommer ett citat om vad vi kan vänta oss: ”Old ways of doing things will be challenged this year, though there will be such a strong voice for ‘we must go back’. Watch for this in the political/religious spheres. There is no going back. The times have changed.”
Rick Joyner talar om att 2012 kommer att innebära ”the end of the world as we know it” och skriver: ”I then saw a period of relative quiet before another, much larger wave swept across the whole earth that would be the greatest move of God in history. We are at the end of this period of relative spiritual quiet that I saw, and the next wave is nearly upon us.” Läs mer här .
Bob Jones skriver: ” This is the year the glory returns to the church. Forty-two years ago Bob was told that God was removing His glory from the church and writing Ichabod over it. Ichabod clearly means “the glory has departed.” … The Lord said that Bob would live to see the returning glory and from that time Bob has believed it would take place in 2012.” Läs mer här.
Om dessa profeter har rätt återstår att se, men det uppmuntrar i alla fall mig till att tro på Gud, dra mig närmare honom och fortsätta lyda missionsbefallningen med stor förväntan.
Jag har inte haft mycket energi att skriva på bloggen under december. Mest beror det på att jag håller på att översätta en handbok för församlingsplanteringsteam från norska till engelska. Konceptet heter M4 och jag kommer att berätta mer om det så småningom. Det ska även översättas till svenska. Just nu är jag dock julledig. Jag ägnar mig åt skidåkning och bokläsning, för mitt höga nöjes skull. Det laddar mina inre batterier. Indikatorn har blinkat ”sätt i laddaren” i ett par veckor, så det är välbehövligt. Idag ska jag julhandla och rensa garaget så att skräpet från julklapparna går in…
Jag har börjat hitta lite inspiration igen för nästa år och kommer att skriva ett par poster som summerar 2011 och ger en inriktning på 2012. Vi lever i spännande tider!
Glad Advent!
Idag är det min födelsedag. 43 vintrar och vårar… Igår var jag på licenciat disputation, där Caroline Häggström försvarade sin forskning om framställning av metanol från svartlut. Världsledande forskning på miljöbränslen. Läs om det här
Förutom det fantastiska i vad hon åstadkommit och vad det betyder för miljön, var det en tanke som fångade mig. I utfrågningen från representanten från Chemrec lyftes fram att de senaste årens forskning visat att Le Chateliers princip (som Caroline utgått ifrån i sitt arbete och jag aldrig hört talas om) visats sig inte riktigt stämma, när man kört nya experiment med bättre mätutrustning. Detta påminde mig om att även Einsteins relativitetsteori som mycket av den moderna fysiken bygger på är i skakning. Läs om det här och här.
Dessa saker väcker tankar i mig om att den moderna tidsåldern vi levt i sedan 1700-talet och upplysningstiden, håller på att knaka i fogarna. Till de nya vetenskapliga rönen kan man lägga även de ekonomiska skakningarna i Europa vi läser om dagligen i tidningarna.
Dessa skakningar kanske också måste få teologiska konsekvenser. Matin Scott utmanar en hel del i sina escathology notes. Jag kanske återkommer med fler tankespår så småningom kring detta. Här kommer några funderingar som jag inte riktigt är färdigtänkta:
1. Tänk om den modernistiska världsbilden inte stämmer. Tänk om den formelstyrda vetenskapen rasar och visar sig vara mycket mer variabel och mångdimensionell än det fyrkantiga och linjära vi lärt oss i skolan. Då rasar också den fundamentalistisk modernistisk syn på Bibeln och teologin samtidigt som hela det västerländska samhället som vi känner det. Gud kanske visar sig mycket större och mer levande än han blivit i vår dogmatiska syn på honom och på det kristna livet? Vi kanske måste låta modernistisk konstruerade dogmer omprövas när världen förändras?
2. Varför tror vi alltid att vår tid är den sista och mest avgörande i världshistorien? Varför tolkar vi så lätt Jesus utifrån vår kultur och vår tidsanda istället för att sätta bibeln i sin historiska kontext och försöka tolka vår kultur och tidsanda utifrån den. Begrepp som familj, rättfärdighet, framgång och fred, får då en annan innebörd. Och när vi talar om det profetiska kanske det är fler dimensioner i det än bara den direkta historiska uppfyllelsen?
Ja det är många tankar och frågor som rör sig i denna brytningstid i världshistorien. Det är spännande att leva med Jesus nu!
Hej!
Här kan ni se en liten videohälsning från vårt jubileum med hälsningar till församlingen.
Denna vecka, vecka 46, är jag gästbloggare på pionjärbloggen. http://pionjarbloggen.wordpress.com
Nu tänker jag mest på de sociala medierna och på den förra posten om olika rum. Läs den först. Om Jesus hade haft tillgång till följande vad skulle han då skriva:
Blogg (publikt)
Det var en gång en dagisfröken som hade 100 barn men ett sprang bort..
(Liknelser)
Facebook socialt
Kom till mig och tanka..
Skype personligt
Följ mig. Använd inte bara Latitude…kom hit alltså
Intimt
Inte ens Jesus skulle vara imtim via nätet…
Eller vad tror du?
Jag håller på att förbereda lite ledarundervisning inför kommande samlingar och har snubblat in i för mig nya tankespår pm olika typer av ledarskap i olika typer av rum som vi hela tiden rör oss i. Tanken väcktes av boken Searching to belong av Joseph Myers. Han talar om fyra rum och vår tillhörighet i gemenskapen och hur det skiljer sig i varje rum. Utifrån detta har jag grubblat på hur Jesus leder människor i dessa rum:
1. Det offentliga publika rummet
Jesus möter skarorna och undervisar i liknelser – visionärt ledarskap ( fler än 70 pers)
2. Det sociala rummet
Jesus undervisar och instruerar i Bergspredikan, går på fester tränar och sänder de 70. Ett instruerande ledarskap (12-70 pers) Vanligast i frikyrkan?
3. Det personliga rummet
Jesus går runt med sina 12 vilka han personligen väljer. Resten verkar ja valt honom? Han tvättar deras fötter visar på Tjänande ledarskap och att lägga ned sitt liv för sina vänner. (3-12 pers)
4. Det intima rummet
Jesus samlade Petrus Jakob och Johannes i en inre trojka. Han verkar ha älskat dem speciellt och sett potential. De får vara med i några avgörande ögonblick som de andra missade. Jag vill kalla detta transparent ledaskap (1-3 pers)
Jag tror våra församlngar skulle funka bättre om vi lärde oss att leda på rätt sätt med rätt personer och grupper.
Idag är det Alla helgons dag och vi minns släktingar och vänner som lämnat jordelivet bakom sig. I år har det varit mer aktuellt än på länge att minnas, men också fundera på döden, livet efter detta och hoppet om uppståndelsen som beskrivs i Bibeln. Orsaken till dessa funderingar är att min kusin dog i slutet av oktober till följd av en långvarig och djup depression. Det har väckt många tankar, men mitt i allt det mörka så lyser Jesus Kristus och det djupa och starka hopp som vilar på det han gjort för oss på korset. Det är hoppet om det eviga livet och uppståndelsen från det döda som är huvudingredienserna i att sörja på ett kristet sätt. Trots mörkret i döden finns en tydlig ljusstrimma av hopp, som lyser upp i mörkret.
Lyssna på NT Wright och vad han säger om detta: (eng)
