Richard Hultmars blogg

“Mission händer där den kristna tron möter, andra trosuppfattningar och otro”. Detta var Gary Nelsons tes på seminariet på EBF missionskonferens i Prag. Gary är från Canada och har erfarenheter av att se sekulära kanadicker komma till tro och in i församlingen och även erfarenheter från multikulturella församlingar, vilket han ansåg som mycket viktiga, just eftersom han verkade mena att mötet mellan olika uppfattningar är en förutsättning för att Guds rike ska gå framåt.

Han målade en bild av att församlingen måste ge sig ut på resa utanför de trygga egna gränserna och in i gränslandet (där medlemmarna ändå redan finns) och där möta frågorna och människorna och deras behov. Det är inte bara en turistresa för att ta med sig intryck för att göra om kyrkan så att det kan passa människorna på andra sidan gränsen, om de skulle komma på besök, utan i stället bli ett folk på resa i gränslandet. Gary sade att vi måste bli bekväma i gränslandet om vi ska kunna vara en kyrka för framtiden. Detta gränslandsfolk beskrev han så här:

• Ett missionellt folk – Ett folk med ett tydligt sytfe att föra Guds budskap ut i världen (Missio Dei)
• Ett folk som förstår sin kultur -Vad betyder det att vara en lärjunge till Jesus just i den här tiden, som kan kanske bäst kan sägas vara en exilperiod i den kristna tidsåldern, en mellanperiod (jfr Israels ökenvandring och fångenskapen i Babylon)
• Ett folk som förstår sitt sammanhang -Tydlig kontextuell förståelse av de geografiska och relationella omständigheter man befinner sig i vilket bör leda fram till en lokal teologi, där man inte bara kopierar vad andra gör på andra platser utan kommer fram till egna strategier.

Nelson tipsade om boken Exiles av Michael Frost, men kommer även ut med en egen bok till hösten : “Borderland Churches: A Congregation’s Introduction to Missional Living”

Personligen har jag inte hört någon som på ett bättre sätt förklarat vad det är vi måste göra. Vi behöver lämna det trygga livet inom de säkra staketen, där vi huserar på söndagarna och ge oss ut på resa med församlingen till de områden i gränslandet där människorna omkring oss lever. Vi behöver bli en vardagskyrka, där vår tro möter andras tro och otro och där vi följer Jesus och tar andra med oss på resan. Let us “boldly go where noone has gone before”

Richard