Missionskonferens i Prag

Jag har tillsammans med Manfred Rusner och Per Westblom (SBF) i helgen varit på en på en konferens på Europeiska baptist federationen i Prag om mission i Europa. Intrycken bekräftar det jag redan förstått nämligen:
● Vi i har inte mycket att lära oss av öst- och centraleuropeer om mission i Sverige, eftersom de lever i en helt annan kulturell verklighet, en annan jordmån än vår.
● Vi kan lära oss att förstå saker om vår kultur och fenomen som pågår hos oss, vilka kan kategoriseras av ordet ”post-” (socialism, modern, kristendom) genom att lyssna på våra västeuropeiska syskon.
● En ickekarismatisk rörelse har väldigt svårt att kommunicera andlighet på ett intressant sätt i en postsekulär kultur.
● Multikulturella församlingar behövs mer än någonsin.

På konferensen talade bl.a. Stuart Murray Williams. Det som fångade mig i hans framförande med många frågor och inga svar, var den ”post christendom” världsbild han målade upp, som beskriver situationen i vår svenska kristenhet på pricken. Vi har mariginaliserats, vi har blivit en minoritet, vi är på en pilgrimsresa som vi inte vet var den slutar…, vi håller på att förlora våra privilegier och kan inte längre förutsätta att folk har kunskap om vad tron på Jesus innebär. Stuarts grundfrågor handlade om :
● hur vi kan bli en missionerande rörelse i stället för en stelnad instutition?
● Hur kan vi förmedla berättelsen om Jesus till de som aldrig hört den?
● Vad är goda nyheter för de människor vi vill nå?
● Vilka socio-politiska engagemang ska vi bibehålla? (En diskussion om vigselrätten på www.efk.se berör denna punkt.)

Tyvärr gav han inte många svar, men jag tycker frågorna är intressanta att leva vidare med på flera plan.