ReJesus

Så har jag då läst färdigt Hirsch’s ochFrost’s bok ReJesus (på engelska) och ska försöka mig på en recension.  Eftersom jag gillar Alan Hirsch och har fått ut mycket av mina två möten med honom och de böcker jag läst tidigare, särskilt ”The Forgotten Ways”, så var det med stor förväntan jag tog mig an denna läsning. Och det är en jättebra bok, men den tillför inte så mycket nytt till det dessa två välformulerade och tänkande herrar sagt och skrivit tidigare. Men det är ändå några viktiga saker jag vill lyfta fram.

Missional

Jag har redan berört tanken Kristologi föder Missiologi som föder Ecclesiologi, alltså att den Jesusteologi vi har avgör hur vi utför det uppdrag han gett oss och det i sin tur formar våra församlingar. Det är huvudpoängen med boken och den största utmaningen den ger oss. Jesus är viktigare än Uppdraget och Uppdraget är viktigare än församlingen. I boken finns en flera sidor lång praktisk tabell som benar ut vad Jesu liv och undervisning betyder för den personliga efterföljelsen och hur det kan få praktiska uttryck. T.ex. Jesus botar sjuka. Vi lever i en sårad värld och bör söka möjligheter att hela människors kroppar, psyken och relationer. I praktiken betyder det att vi ska be för sjuka, trösta människor och komma med försoning i relationer. Jag gillar det praktiska anslaget.

Evangelikala fariseer

Som bäst blir boken när den lyfter fram Jesus som ”anti religion” och författarna målar upp fariseernas ideal och välmenande positiva sidor och frågar vilken grupp människor idag som passar in på den typen av andlighet. Svaret är…oss som kallar oss evangelikaler och har gjort religion av trofastheten till Jesus Kristus. ”Jesus and religion don’t mix” är ett uttryck jag gillar och funderar över vad som är religion i mitt eget liv och vad som är sann efterföljelse.

Jesusbilder

Tror du på den feminint leende ”skäggigadamen-Jesus” iklädd sidennattline? Eller tror du på ”Spooky-Jesus” med ett bultande hjärta i handen svävande över marken? Eller tror du på den ordinäre mannen från Gallileen (Gardells Jesus?) eller någon av de tjugotalet andra Jesusbilder som författarna beskriver? De menar ungefär att den bild vi bär med oss påverkar hur vår efterföljelse artar sig. Mycket tänkvärt.

Jesusmonoteism

Det djupaste kapitlet handlar om ”Shema Israel” (Hör Israel. Herren är Gud! Herren är en!) och Jesus. Det är en fördjupning av de tankar som finns i ”The Forgotten ways” om den praktiska tillämpningen av att leva med bara en HERRE. De lyfter fram Nya Testamentet som en uppföljning på GT:s existensiella Monoteism (sug på den…) och huvudtanken fångas upp i analysen av Markus 12:28-34 i meningen ”Dedication to the one God, ..,must be demonstrated by living out God’s ethical demands” Alltså om Jesus är vår Herre så betyder det i praktiken att jag väljer att göra som han säger. På alla områden av livet.

Treenigheten

Eftersom kusin Jonas frågade i en kommentar kan jag upplysa om att dessa gossar inte på något sätt tar avstånd från treenighetsläran. MEN  de vill ”reinstate a more primitive form of trinitarian understanding, one much closer to the trinitarianism of the NT, than the denser philosophical formulations of the later church.” (för jobbigt att översätta). De menar vidare att om man ska förstå treenigheten så måste man börja med Jesus, eftersom det är han som först introducerar oss för Fadern och Anden. De menar också att treenighetsläran måste underordnas monoteismen, annars blir det tre gudar.

Slutligen

Det är en bra bok, men om du inte läst ”The Forgotten ways” så läs den istället. Den är mer praktisk, den här känns mer som en bok med teologiska tankar som inte rymdes i den andra boken.

Tillbaka till Jesus! Och låt det för allt i världen betyda något praktiskt;)