Nätverksträff i Stockholm

hubbild_framtagen-2016_-720-x-428-pxIdag hade vi en historisk första nätverksträff med den s.k. FG-hubben i Stockholm. Evangeliska Frikyrkan har ju bestämt sig för att jobba med hubbar, för att bli mer regionala i olika frågor:

För att medvetet identifiera specifika saker som Gud gör, ge det en miljö att växa och betjäna fler och multipliceras i Sverige och internationellt. För att möjliggöra vårt uppdrag: att verka för en dynamisk rörelse av missionella församlingar som utbreder Guds rike genom att grunda, träna och tjäna. Vi vill göra detta genom att identifiera, modellera, fördjupa och sända.

Så idag möttes tolv personer från sex församlingar och tre missionsorganisationer för att medvetet identifiera vad Gud gör och be för det, så att vi kan få vara en missionell rörelse i Stockholm. Här följer några glimtar från dagens samling:

Vad vi ser: När vi summerade de olika pionjärprojekt, församlingsplanteringar och evangeliserande initiativ bland de representerade organisationerna räknade vi ihop till elva tydliga satsningar som är på väg att starta inom den närmsta framtiden.

Vad vi hör: I samtalet och i bönen uppfattar vi att Gud leder oss in i en ny tid, med andra förutsättningar än de vi sett hittills. En del av det är att vi tycks ana att Gud redan öppnat dörren till olika etniska, kulturella och geografiska grupper i Stockholm, och att det är viktigt att vi ber om hans hjälp att hitta de dörrarna.

Vi hör också att vi behöver stå tillsammans, att vi behöver olika modeller och typer av församlingar och att de inte behöver stå i motsatsförhållande till varandra. Vi behöver fler megakyrkor, stadsdelskyrkor, nischade kyrkor och husförsamlingar för att möta den kosmopolitiska mångfald som finns i vår stad som de kommande åren kommer att växa till 2,5 miljoner invånare.

Vad vi ber: Vi ber att Gud ska resa upp arbetare till den skörd som finns i Stockholm. Vi ber att vi likt Paulus kan hitta Timoteuspersoner, nästa generation av evangelister och apostlar, som vi kan resa upp och träna och som kan ge styrka åt våra församlingar och bidra till att skaran av troende växer varje dag. (Se Apg 16:1-5). Och vi ber om välsignelse över varandra och de olika initiativ och satsningar som vi jobbar med.

Personligen känner jag mig mycket glad, inspirerad och taggad efter dagens samling, och tror att vi är i början av något viktigt och spännande som Gud vill göra i Stockholm.

Gatans kör

ladda-ned

Igår sändes första avsnittet av Gatans kör som delvis är inspelat i Korskyrkan. Om du inte tittade kan man se det på svtplay.se. Eftersom vi blivit uppringda av media och fått frågor kring vår inblandning och hur vi tänkt, så tänker jag kort beskriva hur vi tänkte när vi öppnade upp för detta.

Sedan flera år tillbaka driver organisationen Ny gemenskap ett kafé i Korskyrkan där människor med sociala behov bjuds på frukost och gemenskap. Det är ett samarbete där vi i deras regi, tillsammans med andra kyrkor på Norrmalm, jobbar med att betjäna utsatta människor i samhället. I höstas fick de frågan om möjligheterna att samarbeta kring tv-inspelningen av Gatans kör, vilket de ställde sig positiva till. Sedan kom frågan snabbt till oss om möjligheter att hyra Korskyrkan för inspelning av repetitioner, vilket skulle vara det enklaste och smidigaste för dem, vilket vi efter en kort betänketid svarade ja till.

Det var inte ett självklart beslut av flera anledningar:

  1. Vi oroades över exploateringen av dessa människor, men valde att lita på Ny Gemenskaps fingertoppskänsla i samarbetet med produktionsbolaget.
  2. Det skulle medföra exponering av Korskyrkan i en verksamhet som vi inte kunde kontrollera. Men vi valde att lita på programidén om att de vill ge en varm och medmänsklig bild av utsatta människor (av vilka flera hänger på caféet i våra lokaler dagligen).
  3. Vi insåg att Rickard Söderberg är en kontroversiell person med starka åsikter som i flera frågor är rakt motsatta dem vi står för. Men vi tänkte att syftet med programmet var gott även om vi inte delar Söderbergs åsikter i alla frågor.

Huvudanledningen till att vi ändå valde att hyra ut till produktionsbolaget var till slut att vi ville möjliggöra att svt på ett varmt och positivt sätt skulle kunna uppmärksamma de utsatta människor som går till vårt café och som vi bjuder på lunch regelbundet.

Jag tycker att det första avsnittet mycket väl speglade den programidé som presenterades för oss. Det gav på ett respektfullt sätt ansikte och röster åt människor som många väljer att inte se.

2017 Seger, smärta, förändring



Inför det nya året fick jag några dagar för mig själv. Förutom en del motion ägnade jag mig åt bön, bibel och åt att läsa NT Wrights utmärkta bok ”The Day the revolution began” som handlar om korset. Läs och lyssna på mer om boken här. Under de dagarna upplevde jag hur Gud la tre ord i mina tankar inför 2017. Seger, smärta, förändring. Jag lade ut texten kring dessa ord i predikan i söndags som man kan lyssna på här. Men jag vill skriva några rader om varje ord:

Jag börjar med FÖRÄNDRING. Utan att vara alltför profetisk kan jag konstatera att världen fortsätter att förändras och att vi även 2017 kommer att utmanas av terorrism, smältande glaciärer, Trump och Putin och vacklande banker. Femhundra år efter reformationen kommer även våra församlingar att förändras under 2017. Omvärldens utmaningar och Guds vilja och ledning till oss kommer att forma oss åt ett eller annat håll. Paulus skriver: ”Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.” (Rom 12:1-2). Vi kan välja om vi ska låta oss förändras, anpassas efter förändringarna i världen eller om vi som Guds folk låter oss förvandlas så att vi kan avgöra (och göra) det som är gott behagar honom och är fullkomligt och på det sättet vara med och forma världen vi lever i. Femhundra år efter reformationen kan man behöva påminna sig vilket avtryck på världen en persons gudstjänst betytt. Även om vi inte gör lika historiska avtryck som Martin Luther så kan vi ändå göra stora avtryck på vår omvärld 2017.

SEGER – Det bibelord som är centralt för mig inför 2017 är Kolosserbrevet 2:13-15: ”Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset. Han avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när han triumferade över dem genom Kristus.” Här finns hela de goda nyheterna presenterade. Vi var döda genom våra synder och de överträdelser som vi gjort oss skyldiga till genom att tillbe och följa härskare och makterna som förslavat oss. Paulus säger att livet kommer genom Guds förlåtelse och har dragit ett streck över, eller makulerat, det skuldebrev som belastade oss med lagens krav genom att spika det på korset. Observera att det är anklagelsen som är makulerad. Det dokument som åklagaren, satan, haft som hållhake på alla. Förlåtelsen innebär att det inte längre gäller. Vilket innebär att satan och hans makter inte längre har någon rätt till oss och därigenom är han och alla ”avgudarna” avväpnade. Det innebär att vi är fria att tillbe Jesus på de platser där satan regerade i våra liv och i vår omvärld. Och när vi tillber Jesus på dessa platser utropar vi hans SEGER.
Det är inte en ”lyfta sig i håret religion” vi predikar. Vi predikar och lever utifrån att Jesus har vunnit seger över de makter som kontrollerat våra liv, som vill att jag ska fortsätta tillbe dem och inte tillbe Jesus. De makter som vill att jag går den enkla och breda vägen och tillber skapelsen och inte skaparen så att de kan fortsätta kontrollera mig och världen. När jag lever utifrån Jesu seger och förlåtelse kan jag i honom triumfera över dessa makter. Det kan jag göra i mitt liv personligen och tillsammans med dig när vi tar oss an makterna i vår omvärld, på Malmskillnadsgatan i Tensta eller på missionsfältet, så att nya människor kan tillbe Jesus där avgudarna regerade. Därför finns det en koppling mellan mitt eget liv i förlåtelse och vår gemensamma kamp för att göra avtryck på omvärlden. Ett exempel är att när jag lever i förlåtelse genom omvändelse när det gäller porr påverkar det församlingens trovärdighet och andliga kraft att tackla trafickingsituationen på Malmskillnadsgatan och i världen. Jesus har triumferat över makterna och då behöver jag leva med honom i den segern han har vunnit i förlåtelse och renhet i det nära och personliga för att vi tillsammans med auktoritet och frimodighet ska kunna ta oss an makterna som kontrollerar människor inom prostitution och trafficking. Jag förtydligar att förlåtelsen jag talar om inte är nån sorts tolerans från Gud som innebär att jag kan fortsätta att göra det han förlåtit mig. Förlåtelsen jag talar om kommer genom omvändelse. Att vi omvänder oss till Kristus och följer honom och får ett nytt liv i hans seger.

SMÄRTA – Jag tror att det är ett viktigt ord inför 2017. Smärta är ju något vi helst vill undvika till varje pris. Värktabletter (painkillers) underhållning, njuting och andra sätt att fly smärtan är mer regel än undantag och vi hoppar gärna över bibelorden som handlar om lidande och smärta. Men i Bibeln verkar just smärtan/lidandet vara Guds väg till glädje och förhärligandet av Gud – sann tillbedjan. ”Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som hände er. Gläd er i stället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras. Saliga är ni om ni skymfas för Kristi namns skull, ty härlighetens ande, Guds ande, vilar över er. Det får inte hända att någon av er måste lida som mördare eller tjuv eller därför att han gör något annat ont eller blandar sig i andras angelägenheter. Men lider han som kristen skall han inte skämmas utan förhärliga Gud just som kristen.” (1Petrus 4:12-16).

Exempel på smärtor som vi kanske ska räkna med som vägar till glädje:
• Smärtan i kampen mot synden – eldprovet
• Smärtan i att skymfas för sin tro
• Smärtan när vänner och familj stöter bort oss pga att vi vill följa Jesus

I Indien i augusti mötte jag flera kristna ledare som förföljts och trakasserats av släktingar, blivit utkastade hemifrån, slagna och sparkade på. Det fanns en glädje, seger och obeveklighet i deras tro som jag sällan sett i Sverige. Om vi vill förändra världen och se rörelse i våra församlingar kanske vi behöver omfamna smärtan och lidandet som kommer när vi tar vårt kors och följer Jesus (Mark. 8) Jag tror att det är en församling som är märkt av smärta som kan möta smärtan i världen och göra något åt den – När vi tillsammans som församling inte är rädda för smärtan och vågar stirra makterna i vitögat för vi vet att Jesus har besegrat dem på korset och vi har besegrat dem i våra egna liv. Då kan vi starta nya församlingar. Då kan vi skicka fler missionärer.

Då kan vi förändra världen.

Låter vi oss bli bedragna?

​Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er.

I efterdyningarna av Awakening Europe har jag påminnts om hur lätt vi låter oss bli bedragna när vi blir otrygga eller rädda. Citatet ovan är ryckt ur sammanhanget när Jesus talar om världens slut, men är användbart eftersom Jesus verkar mena att när vi blir rädda kan vi låta oss bli bedragna av människor som med auktoritet säger det vi vill höra så att vi känner oss trygga.

Det jag lagt märke till de senare åren är att när vi möter kristna uttryck, karismatiska manifestationer och teologi som gör oss otrygga eller skrämda, så söker vi svaren på nätet och hittar någon hemsida som med teologiskt övertygande argument stöder vår åsikt så att vi kan känna oss trygga i att vi har rätt och det som gjort mig otrygg är fel. Och det är här vi så lätt blir bedragna. För utfallet av detta innebär ofta att vi isolerar oss från det lokala sammanhang där vi har våra trossyskon IRL och vi lämnar flocken. Vi hittar alltså lärare som kliar oss i öronen istället för att fostras i en lokal kristen gemenskap. 

Det som är unikt i vår tid är den extrema tillgången på predikningar, artiklar och åsikter på nätet. Och vår ständiga tillgång till flödet gör att det är mycket enklare att samtala och hitta åsiktsfränder på nätet än i den lokala kyrkan. Men vi måste vara medvetna om att det beteendet är bedrägligt. För jag känner inte dem, vet inte deras syften och viktigast av allt: de kommer inte att fika med mig, krama mig och lägga händerna på mig i bön. 

Självklart både läser och lyssnar jag på undervisning på nätet. Men när jag känner mig otrygg eller osäker har jag gjort det till en vana att samtala med människor som jag känner och har förtroende för och som jag låter tala in i mitt liv, för att jag vet att de älskar mig, vill mig väl och finns där för mig när jag behöver dem. 

Så låt oss se till at vi inte blir bedragna!

Tacksam för Awakening

awakening

Med några dagars perspektiv vill jag sammanfatta mina tankar kring det storslagna kristna eventet Awakening Europe på Friends Arena: (Det har skrivits bra artiklar i Dagen och ett mycket bra blogginlägg av Joakim Lundqvist, som även berör påvens besök. Stefan Swärd har också skrivit bra inlägg både före och efter Awakening).

Det var mäktigt att tillsammans med nästan 15000 andra tillbe Jesus som Herre i Stockholm, Sverige och Europa. Och personligen berördes jag starkt av att få se hur hundratals (om inte tusentals) människor gav respons på inbjudan att möta Jesus och omvända sig på kvällsmötena. Jag blev positivt överraskad över det väldigt tydliga Jesusfokus, som fanns med rakt igenom eventet. Och några teologiska konstigheter, som det varnats för innan, uppfattade då inte jag. Själv uppskattade jag Todd White’s berättelse om sin omvändelse, där han berättar att en knarklangare som han försökte stjäla droger av, sköt mot hans bil och inga skott träffade, och hur Jesus sedan sade till honom: ”I took those bullets for you”. Utifrån sin erfarenhet av omvändelse inbjöd han sedan oss alla att omvända oss från hyckleri – att inte leva fullt ut det man säger att man tror på. Min hustru uppskattade mest Joakim Lundqvists predikan om öknen som blommade, vilket var en stark bild av vad som kan hända när Guds Ande får beröra en människa eller ett land. Det finns slumrande frön som kan börja växa på den mest förtorkade plats som kan blomma och bära frukt när regnet kommer. Jag måste säga att mina förväntningar överträffades och det är med god smak vi nu får sträcka oss framåt i vår lokala vision där vi i Korskyrkan Stockholm drömmer om ett förvandlat Stockholm präglat av Guds rikes närvaro.

Men några av min farhågor har också besannats. Nämligen att det fanns saker att haka upp sig på, eller stöta sig på. Och jag har mött frågor och kommentarer från människor som inte alls uppskattat vad de varit med om under helgen. Både på nätet och IRL. Jag vill därför kommentera några saker som är lite problematiska:

  1. Dynamiken i ett stadionevent är något vi är ovana vid, men det göder en scen/publik dualism som oreflekterat kan skapa konsumerande åhörare och inte efterföljare. (Här skulle man även kunna klaga på ljudvolymen…)
  2. Kulturförståelsen hos arrangörerna var bristfällig. Det märktes i bokningen av band och artister, vilka hade ett väldigt amerikanskt uttryck (även de skandinaver som var med). Och det märktes genom predikanter som skrek fram sina budskap. (I andra kulturer kanske det förstärker trovärdigheten, men inte här.) Och detta gör tyvärr att budskapet inte riktigt når fram.
  3. En bred (svårförståelig?) karismatisk dialekt. Det här har kanske också med kulturförståelse att göra? Att de flesta talarna på ett eller annat sätt är kopplade till Bethel i Kalifornien är nog väl känt. Likaså att det är ett pingstkarismatiskt sammanhang. Och i pingstkarismatiken finns även våra karismatiska rötter. Men det innebär inte att alla vi karismatiska européer som kom till Friends förstår varför man ropar ”Fire!” eller är bekväma med uttrycken i betjänande och förbön. Särskilt om man bara rört sig mer stillsamma svenska sammanhang

Men vi behöver inte låta dessa saker ta ifrån oss det stora i att människor kommit till tro och fått möta Jesus och är jublande glada, helade och befriade. De reaktionerna har jag också mött. Och det är vad jag vill lyfta fram och komma ihåg.

Till eller från?

Jag har fått frågan om vi flyttar till Stockholm eller från Luleå. Svaret är definitivt: ”till Stockholm”. Självklart måste man ju då också flytta från Luleå. Men orsaken är alltså inte att vi har sökt oss från Luleå, för att vi inte trivs. Utan vi har tackat ja till att flytta till Stockholm för att vi tror att vi ska få vara med om något spännande där. Något som Gud har förberett åt oss. Med det vill jag säga att vi har trivts fantastiskt och att det inte är känslomässigt enkelt att bryta upp från församling, hus, jobb och vänner och bege sig vidare. Men att gå framåt innebär alltid att lämna något. Och ofta närstående och saker man är fäst vid.

Jag vet inte om man kan applicera det Jesus säger i Matteus 19 på vår situation? ”Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv.” Men jag tror i alla fall att vi kommer att få många nya vänner i Stockholm. Och vännerna i Luleå finns ju kvar…

Men det innebär nog inte att jag kommer att få 800 par skidor i stället för dem jag lämnar;)

20150701_200930

Destination Stockholm – 2

De senaste veckorna har vi berättat för många av våra vänner och kollegor om vår flytt till Stockholm. Det har varit blandade reaktioner på att vi kommer att flytta just till huvudstaden: ”Ska ni flytt’ åt Stockholm”? (Med förvånad skeptisk min). En annan är: ”Birgerjarlsgatan – mitt i smeten”? (Med lika förvånat ansiktsuttryck). Det är nog inte lätt att förstå hur enkla människor som vi självmant kan välja att bosätta oss och arbeta mitt i Stockholm.

Det finns många fördomar om Stockholm. Här kommer några av de vanligaste:

  • ”Det är ju farligt att bo där!”
  • ”Allt är ju mycket dyrare i Stockholm!”
  • ”08-or!” (Betyder att man tycker att stockholmare är dryga, snobbiga och stressade).
  • ”Fjollträsk!”
  • ”Så ni ska till ‘Människobyn?”
  • ”Asfaltdjungeln”

En sak som jag vet säkert är att Jesus älskar Stockholm, för han gav sitt liv för alla de 2,2 miljoner människor som bor i Stockholmsregionen. Om han vill att vi ska bo och jobba där så är vi beredda. Jesus trumfar alla fördomar.

(Om ni har fler uttryck om Stockholm (typ Fjollträsk) får ni gärna kommentera).