Den traditionalistiska metaberättelsen

Läs gärna min förra post först. Det är tänkt som en serie.

Innan jag beskriver det jag valt att kalla den traditionalistiska metaberättelsen, vill jag påpeka att jag inte först och främst är ute efter att kritisera, utan att visa att det finns stora skillnader i hur vi tänker i den bibeltroende svenska kristenheten, beroende på hur vi betonar den kristna metaberättelsen. (Liberalteologerna lämnar jag utanför detta resonemang). De som lever med den traditionalistiska berättelsen, som jag uppfattar det, är huvuddelen av EFS,  bibeltroende delar av Svenska Kyrkan och Equmeniakyrkan, Katolska kyrkan, Livets Ord (mer och mer), en del EFK-församlingar och en del andra. Så här kommer ett väldigt generaliserande försök att sammanfatta hur jag uppfattar att traditionalistiska kristna tänker sig huvudberättelsen:

Skapelsen och syndafallet
Eftersom man tror på Bibeln tror man att Gud skapat världen, men tänker sig skapelseberättelsen som en mytologisk beskrivning som ska tala till människor i alla tider om Guds skaparverk och lite tid ägnas åt utläggningar om hur det exakt ska ha gått till när Gud skapade världen. Syndafallet är en viktig del av berättelsen, eftersom man tror på arvssynden och det är en viktig del av teologin att alla är syndare.

Berättelsen om Guds folk Israel
Den här delen av berättelsen är inte central. Man tenderar att lyfta fram tio Guds bud, som generella etiska riktlinjer och den grund som den västerländska civilisationen bygger på. Israels roll och det gamla förbundet pekar fram mot Kristus och kyrkans tid och man tänker sig att det gamla förbundets tid upphörde vid Jerusalems förstörelse år 70. Det som ändå lyfts fram är tillbedjan, med prästen som en medlare mellan Gud och människor, och lovsångerna i psalmerna. Även kungens roll (David) och makt är en inspiration.

Jesu frälsningsverk
Detta är förstås ett viktigt tema och en rejäl del av kyrkoårets texter, vilket man ofta följer, ägnas åt Jesu födelse och hans frälsningsverk. Det är framför allt hans död för att sona våra synder som betonas. Jesus framställs oftast som barnet i krubban eller som hängande på korset. Och det är mottagandet av syndernas förlåtelse genom deltagande i mässan/nattvarden som är i centrum.

Guds rike och församlingen
Kyrkan i sig är huvudbetoningen i den traditionalistiska metaberättelsen. Prästernas succession ända från Petrus, med prästen, eller pastorn i frikyrkliga sammanhang, som den centrala förmedlaren av Guds nåd genom predikan och sakramenten, dop och nattvard m.fl. Kyrkohistorien och kyrkans tradition är den huvudsakliga berättelsen, med kyrkan i samhällets centrum. De tider när kyrkan varit i maktställning ses som dess storhetstid. Likhetstecken sätts mellan kyrkan och Guds rike.

Tidens slut och evigheten
I den här delen av berättelsen talar man mest om himlen, som den plats dit alla kristna kommer (de som är döpta, konfirmerade och bekänner sina synder och deltar i mässan/nattvarden).

Hur besvarar man världsbildsfrågorna?

  1. Vilka är vi? Vi är kyrkan och som sådan världens salt och ljus och förmedlare av Guds nåd.
  2. Var är vi? Vi är i centrum av samhället, eller borde vara det.
  3. Vad är problemet? Alla föds som syndare, är syndare och det är synden som är problemet.
  4. Vad är lösningen på problemet? Att föra alla människor in i kyrkan så att de kan få syndernas förlåtelse genom dop och nattvard och sedan komma till himlen.

Hur ser man detta i de val man gör och hur man lever sina liv
Det är främst människor med den traditionalistiska metaberättelsen som engagerar sig politiskt (i KD) och kämpar för att det ska lagstiftas att psalmer ska få sjungas på skolavslutningen i kyrkan, och att kärnfamiljen ska bevaras som institution och att lagstiftningen ska bygga på de tio budorden. Mission handlar om att föra människor in i kyrkan och att kyrkan (= Guds rike) ska breda ut sig, så att världen förändras genom kyrkans centrala inflytande och makt.

Personlig kommentar

Fördelarna med den är berättelsen är det konsekventa uttryckssättet och kontinuiteten, men självbilden är skev, eftersom kyrkan inte är i centrum i Europa längre och har en mycket lång väg dit igen. Och det är väl den generation som sjungit psalmsång på skolavslutningar som monterat ned kyrkan?Jag är tveksam till att kyrkan ska förändra världen genom politisk makt från samhällets centrum.  Den här berättelsen är inte min. Men jag respekterar dem som lever med den.

Annonser

2 kommentarer Lägg till

  1. Lotta skriver:

    Grade A stuff. I’m unloastiunebqy in your debt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s