Tacksam för Awakening

awakening

Med några dagars perspektiv vill jag sammanfatta mina tankar kring det storslagna kristna eventet Awakening Europe på Friends Arena: (Det har skrivits bra artiklar i Dagen och ett mycket bra blogginlägg av Joakim Lundqvist, som även berör påvens besök. Stefan Swärd har också skrivit bra inlägg både före och efter Awakening).

Det var mäktigt att tillsammans med nästan 15000 andra tillbe Jesus som Herre i Stockholm, Sverige och Europa. Och personligen berördes jag starkt av att få se hur hundratals (om inte tusentals) människor gav respons på inbjudan att möta Jesus och omvända sig på kvällsmötena. Jag blev positivt överraskad över det väldigt tydliga Jesusfokus, som fanns med rakt igenom eventet. Och några teologiska konstigheter, som det varnats för innan, uppfattade då inte jag. Själv uppskattade jag Todd White’s berättelse om sin omvändelse, där han berättar att en knarklangare som han försökte stjäla droger av, sköt mot hans bil och inga skott träffade, och hur Jesus sedan sade till honom: ”I took those bullets for you”. Utifrån sin erfarenhet av omvändelse inbjöd han sedan oss alla att omvända oss från hyckleri – att inte leva fullt ut det man säger att man tror på. Min hustru uppskattade mest Joakim Lundqvists predikan om öknen som blommade, vilket var en stark bild av vad som kan hända när Guds Ande får beröra en människa eller ett land. Det finns slumrande frön som kan börja växa på den mest förtorkade plats som kan blomma och bära frukt när regnet kommer. Jag måste säga att mina förväntningar överträffades och det är med god smak vi nu får sträcka oss framåt i vår lokala vision där vi i Korskyrkan Stockholm drömmer om ett förvandlat Stockholm präglat av Guds rikes närvaro.

Men några av min farhågor har också besannats. Nämligen att det fanns saker att haka upp sig på, eller stöta sig på. Och jag har mött frågor och kommentarer från människor som inte alls uppskattat vad de varit med om under helgen. Både på nätet och IRL. Jag vill därför kommentera några saker som är lite problematiska:

  1. Dynamiken i ett stadionevent är något vi är ovana vid, men det göder en scen/publik dualism som oreflekterat kan skapa konsumerande åhörare och inte efterföljare. (Här skulle man även kunna klaga på ljudvolymen…)
  2. Kulturförståelsen hos arrangörerna var bristfällig. Det märktes i bokningen av band och artister, vilka hade ett väldigt amerikanskt uttryck (även de skandinaver som var med). Och det märktes genom predikanter som skrek fram sina budskap. (I andra kulturer kanske det förstärker trovärdigheten, men inte här.) Och detta gör tyvärr att budskapet inte riktigt når fram.
  3. En bred (svårförståelig?) karismatisk dialekt. Det här har kanske också med kulturförståelse att göra? Att de flesta talarna på ett eller annat sätt är kopplade till Bethel i Kalifornien är nog väl känt. Likaså att det är ett pingstkarismatiskt sammanhang. Och i pingstkarismatiken finns även våra karismatiska rötter. Men det innebär inte att alla vi karismatiska européer som kom till Friends förstår varför man ropar ”Fire!” eller är bekväma med uttrycken i betjänande och förbön. Särskilt om man bara rört sig mer stillsamma svenska sammanhang

Men vi behöver inte låta dessa saker ta ifrån oss det stora i att människor kommit till tro och fått möta Jesus och är jublande glada, helade och befriade. De reaktionerna har jag också mött. Och det är vad jag vill lyfta fram och komma ihåg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s